Du svenska burgarentusiast har boken… Du har läst Flippin’ Burgers boken från pärm till pärm, flera gånger.. och upp och ner. Det kan vara så att det bara är jag, men jag har hittat min bibel… Detta gör även att bilden och förväntningarna man målat upp av Jon Widegren och sin lilla restaurang blir aningen orättvis höga. Men Flippin’ Burgers briljerar!

Miljön

Personalen känns skönt casual med snygga tshirts och kepsar. Man får en mysig känsla av atmosfären och man tänker att här kan man bli till stängning. Det rutiga golvet och de massiva träborden ger en skön känsla tillsammans med de gröna detaljerna och de fina mysiga båsen. Med gröna industrilampor ovanför borden, som känns stulna från vilken slasher b-skräckfilm som helst. Det känns som stället stått i orginalinredning sedan 30 år tillbaka. Maffigt.

Självklart valde vi en av de högre borden med direkt insyn till det öppna köket för att se magin hända. För att lista ut vilken burgare som är min, man går inte till ett burgarhak som heter Flippin’ Burgers om man inte får se en burgare flippas – stället heter ju så! Som att gå på biograf och inte bry sig se filmen.

Burgaren

Köttet är gjort enligt Blumenthals-tekniken och är till största del på hängmörat högrev. Köttpucken är bra mediumstekt med en bra crust. Burgaren jag tog var en Cricket som bestod av karamelliserad lök, picklad rödlök med jalapenos och cream cheese. Smakerna är riktigt välbalanserade och man förstår att det är lite tanke bakom burgaren för den syrliga rödlöken dämpas av den söta karamelliserade löken. Den heta jalapenon lindras av den feta cream cheesen.

Smakerna tar inte ut varandra men de går över till varandra utan att vara för mycket framträdande. För min del hade det kunnat vara några skivor jalapeno, chiliälskare som man är. Men en helt otrolig kombination – jag skulle tagit en burgare till.

Brödet känns bra till storleken och är lite fluffigare variant. Inkråmet är mjukt och och större luftfickor. Det blev en resa till konditoriet Magnus Johansson för att köpa en 8-pack hamburgerbröd.

Sides

Testade inga speciella sides utan tog en fries till burgaren. Till min förvåning var det inga hemmagjorda fries, eller så var det. Jag känner mig lite fundersam men det var inga pommes som imponerade på mig. Priset på dem kändes lite i överpris, i och med att de kostade 35 spänn för lite gatuköks pommes. Jag hade ju gärna sett lite hemmagjorda med skal kvar på alternativt att man kunde välja sötpotatis fries.

Sammanfattning

Utöver burgare och fries skickade vi in vars en milkshake också. Körde på Chocolate Fudge Brownie och man hade nog kunna dricka flera liter utan problem – men där låg en brainfreeze ett par sekunder efter första sugrörs sippen. Besöket var i alla fall ett stort plus och den goda burgaren vägde upp de lite tråkiga friesen som jag beställde till. Lokalen har en skön stil och tycks vara allt från hipstern till svensson familjen med två ungar. Väl värt ett stopp – även om du inte är hungrig!